Not All Of Me Will Die

A generation has passed since the Holocaust. Much of the testimony from that time has disappeared from our consciousness.

Not All Of Me Will Die is a photographic project I worked with for five years. I chose to work with pictures from places beyond the usual images of the Holocaust. Most of Poland’s Jews did not die in Auschwitz, but in Treblinka, Belzec or Sobibor – places we know less about, even though they are more typical.

Our view of the Holocaust is limited.

Read more in the Project Description!


En generation har passerat sedan Förintelsen. Mycket av de erfarenheter som gjordes då har försvunnit ur vårt medvetande.

Not All Of Me Will Die är ett fotografiskt projekt jag arbetat med under fem års tid. Jag valt att arbeta med bilder från platser bortom de gängse bilderna för Förintelsen. De flesta av Polens judar dog inte i Auschwitz, utan i Treblinka, Belzec eller Sobibor – platser som vi känner till mindre om, trots att de är mer typiska.

Vår blick på Förintelsen är begränsad.

Läs mera i Projektbeskrivningen!

/Anders Löwdin

The Project / Projektet

Not All Of Me Will Die 

A few years ago, I began to read about the Holocaust. I felt the need to understand something about the evil that made possible this crime against humanity. At the same time I was thinking about how to make progress with my creative photography. What I realized then was that I longed to work with something that touched me on a deeper level and that was important for others as well.

A generation has passed since the Holocaust. Much of the testimony from that time has disappeared from our consciousness. I believe that it is all the more important to work with these questions now when fascism and populism are once again gaining ground.

In my project Not all of me will die, I have chosen to work with images from places beyond the prevalent pictures of the Holocaust. The majority of Poland’s Jews did not die in Auschwitz, but in Treblinka, Bełżec, and Sobibór, places that are not as well known, even though a greater number of people died there. Timothy Snyder, a professor of history at Yale University, calls this the “Auschwitz paradox”. He warns us of the danger of restricting our impression of the Holocaust to only Auschwitz.

I have photographed at Babij Jar, in the Ukraine, and at Chełmno, Treblinka I, and Sobibór, all in Poland, as well as from one of the roads in Poland where the so-called death marches were made in January 1945. These are places that are typical of the events of the Holocaust. My intention has not been to take documentary photographs but to create a personal narrative about these places and I have created my own images based on what I’ve seen and felt.

For the past five years, I have worked with this project and made a number of visits to these places. My aim is to turn this material into a book and an exhibition. It has been a tremendous challenge and the questions that I constantly have to ask myself are:  How can I create images that we haven’t already seen? How can I avoid relativizing these events? Is it at all possible to depict something that happened more than 75 years ago, the physical traces of which are more or less obliterated?

The title of the project, Not all of me will die is borrowed from the title of a book in Swedish by Kazimiera Ingdahl, who in turn borrowed it from a poem by Zuzanna Ginczanka, Non omnis moriar (Not all of me will die). Zuzanna Ginczanka was a Polish-Jewish poet, born in 1917 and murdered in Kraków in 1944. She was betrayed to the Nazis by her landlady. Non omnis moriar was one of the last poems she wrote. Her poem is about the plundering of Jewish property. The desire to take over the property of Jewish neighbors was a strong motivation for turning them in. In my context, the title becomes somewhat of an invocation to ensure that we do not forget the people whose lives were taken from them in the forests of Eastern Europe, and that we preserve the memories of what actually happened.

Literature has been a great source of information and inspiration for me. Naturally, I needed to find out what happened and from there choose which places to work from. Some of my main sources of literary inspiration are the authors Primo Levi, Gitta Sereny, Timothy Snyder, Katja Petrowskaja and Anna Bikont. My images need to be shown in a context and I have therefore asked … to write an essay to provide that context. The text presents a historical framework, and together we create a narrative about these places from a new perspective.


Not All Of Me Will Die

För ett antal år sedan började jag läsa på om Förintelsen. Jag ville försöka förstå något av den ondska som gjorde detta brott mot mänskligheten möjlig. Det var under en period då jag undrade hur jag skulle gå vidare med mitt bildskapande och det jag kom fram till var att jag var tvungen att arbeta med något som verkligen berörde mig och som också var viktigt för andra.

En generation har passerat sedan Förintelsen. Mycket av de erfarenheter som gjordes då har försvunnit ur vårt medvetande. Jag anser att det är viktigt att arbeta med dessa frågor nu när fascismen och populismen åter växer sig starka.

I mitt projekt Not All Of Me Will Die har jag valt att arbeta med bilder från platser bortom de gängse bilderna för Förintelsen. De flesta av Polens judar dog inte i Auschwitz, utan i Treblinka, Belzec eller Sobibor – platser som vi känner till mindre om, trots att de är mer typiska. Timothy Snyder, professor i historia vid Yale University benämner det som ”Auschwitzparadoxen”. Han menar att det finns en fara i att begränsa Förintelsen till Auschwitz.

Jag har valt att fotografera i Babij Jar i Ukraina, Chełmno, Treblinka I och Sobibór i Polen samt från en av vägarna där de så kallade dödsmarscherna gick i januari 1945 också det i Polen. Dessa platser är typiska för Förintelsen och dess skeende.
Mitt syfte har inte varit dokumentärt utan att på ett personligt sätt berätta något om dessa platser och jag har skapat mina egna bilder utifrån det jag sett och känt.

I fem år har jag arbetat med detta projekt och gjort ett flertal resor och min ambition är att detta material ska bli en bok och en utställning. Det har varit en stor utmaning och frågor jag ständigt behövt ställa mig är hur skapar jag bilder som vi inte redan sett, hur gör jag för att inte relativisera dessa händelser? Går det överhuvudtaget att skildra något som skett för mer än 70 år sedan vars fysiska spår i mångt och mycket är utplånat?

Titel på projektet är lånad av Kazimiera Ingdahl’s bok med samma namn. Ursprunget är en dikt av Zuzanna Ginczanka, ”Non omnis moriar (I shall not wholly die)”, polsk-judisk poet, född 1917, mördad 1944 i Krakow. Det var hennes hyresvärdinna som angav henne till nazisterna och detta var en av de sista dikterna hon skrev i livet. Konkret handlar dikten om plundrande av judisk egendom. Viljan att ta över sina judiska grannars egendom var en stark drivkraft för angiveri. I mitt sammanhang blir titeln mer av en besvärjelse om att inte glömma människorna vars liv togs ifrån dem i skogarna i öster samt om att vårda minnena av vad som faktiskt hänt.

Litteraturen har varit en stor kunskapskälla och inspiration för mig. Jag har naturligtvis behövt veta vad som har hänt och utifrån detta har jag sedan valt platser att arbeta utifrån. I min egna läsning har jag främst inspirerats av författare som Primo Levi, Gitta Sereny, Timothy Snyder, Katja Petrowskaja och Anna Bikont.

Jag är medveten om att mina bilder behöver ett sammanhang och har därför bett …. skriva en text, en essä med anknytning till bilderna.  … text tydliggör de historiska ramarna och tillsammans berättar vi om dessa platser utifrån ett annat perspektiv än det vanliga.

/Anders Löwdin

—-

Förblir en plats samma plats om man mördar på denna plats, sedan gräver ner, spränger, skyfflar bort, bränner, maler, strör, tiger, planterar, ljuger, lagrar sopor, sätter under vatten. Täcker med betong, tiger på nytt, spärrar av, griper sörjande, senare upprättar tio minnesmonument, minns de egna offren en gång om året eller anser att man inte har något alls med det hela att göra?

Katja Petrowskaja, ur boken Ester kanske, s. 159-160 .

About me / Om mig

Jag heter Anders Löwdin och arbetar som fotograf. Nedan är några korta fakta om mig och mitt arbete.

Ålder och bostadsort
f. 1963 i Nynäshamn
Bosatt i Bromma, Stockholm

Utbildning
Nordens Fotoskola 1986-1989
Akademien för fotografi, Konstfack 1991-1993

Uppdragsgivare i korthet
Socialdemokraternas partikansli 2011-2017
Botkyrka kommun 2015 –
Sveriges riksdag 2017 –

Branschorganisationer
Svenska Fotografers Förbund, SFF
Svenska Journalistförbundet, SJF

Vetenskapsjournalisterna
Jag är medlem av frilansgruppen Vetenskapsjournalisterna med säte i Stockholm.

Current / Aktuellt

Start idag för denna webbplats

Idag den 5 november publicerar jag denna webbplats om mitt projekt Icke helt och hållet skall jag dö / Not All Of Me Will Die. Här kommer jag att uppdatera med information om processen att göra en bok av detta material som jag har arbetet med i över fem år. Jag återkommer!

Contact / Kontakta mig

Jag vill gärna höra från dig! Du kan skriva till anders@lowdin.se
och jag återkoppar till dig så fort jag får möjlighet.

Det går bra att ringa också … m. +46 70 972 62 56.

 
Allt gott!
/Anders